Många väljer att starta sina nya liv på nyårsafton eller på måndagar. Det kan kanske ge en känsla av nystart, jag vet inte. Jag valde att börja mitt nya liv på en lördag. Med öppna ögon tog jag de första stegen mot ett nytt och mer hälsosamt liv. Relief slutade röka åt mig.
Jag var ung och dum, den där dagen när jag sa ja till att ta emot cigaretten som min något äldre vännina höll fram. Det smakade fruktansvärt och ögonen tårades och hostan höll på att knäcka mig. Ändå tog jag envist nästa bloss också. I min skruvade tonårsvärld trodde jag att giftpinnen mellan mina fingrar (som luktade apa) fick mig att framstå som sexig och häftig. Du vet ju själv hur allvetande vi var när vi var yngre. Jag fortsatte röka och en vacker dag stod jag där, och kunde inte sluta. I det läget har jag stannat i många år.
Jag höll fast vid mitt beroende
Är du rökare som jag, så vet du att vi är fast i vårt beroende på grund av två saker; nikotinet och dålig självdisciplin. Jag vill inte gå upp i vikt, vara grinig(-are), ha huvudvärk med mera, bara för att sluta röka. Därför har jag aldrig ens försökt på riktigt. Några gånger (när cigaretterna varit slut) har jag sagt att ”nu slutar jag”, men det har bara varat så lång tid som det tagit mig att gå till affären och köpa nya. Tragiskt eller hur?
Ibland krävs det att mamma ryter ifrån
Så en dag, ringde min mor. Hon hade sett en annons för rökavvänjning. Relief hette det och skulle vara en laserbehandling som skulle ta bort alla abstinensbesvär. Ja, säkert, tänkte jag. Men eftersom min mor envisades med att det skulle fungera och att hon skulle betala behandlingen (ja, det var därför jag gjorde det), så sa jag ja. OM det nu fungerade så skulle jag ju inte känna mig sur, ha abstinens eller bli tjock. Även min rökande (storrökande/kaffedrickande/skulle-aldrig-i-livet-sluta-röka) storasyster ville vara med på behandlingen.
Min sista cigarett
Dagen var kommen, de sista cigaretterna låg i paketet i väskan och väntade på att bli rökta innan vi gick in. Lite symboliskt (och töntigt) rökte vi flera cigaretter på väg till kliniken. Ett sätt för oss att säga tack och adjö till våra gamla kompisar. Eftersom vi gick vilse så hann vi röka fler än vi tänkt oss och när vi rökte vår sista cigarett utanför porten gjorde vi det vi inte trodde vi skulle. Vi släckte efter halva cigaretten och gick in.
Behandlingen var avslappnande och behaglig
Själva behandlingen var inget konstigt, killen som tog hand om oss gick igenom vad behandlingen gick ut på, hur den fungerade och vad vi skulle tänka på efteråt. Själva behandlingen tog cirka fyrtio minuter per man och kändes absolut ingenting, förutom en svag kittling vid öronen. Behandlingen gjordes med en ”laserpenna” som pep lite då och då. Väldigt avslappnande med musik i bakgrunden.
Min längsta rökfria period sen tonåren
Detta var i lördags. Nu är det tisdag. Det låter kanske inte som något enormt steg när det gäller att sluta röka, men efter att inte ha kunnat vara utan cigaretter i mer än någon timme, till att inte ha tänkt på att röka på flera dagar. Ja, det är stort. Jag har inte haft minsta sug (varken fysiskt eller psykiskt), inte klättrat på väggarna för att mina händer vill hålla en cigarett, inte ätit mer eller varit sur. Ingenting. Då menar jag verkligen INGENTING. Det är som om jag aldrig varit rökare. Det låter sjukt och svårt att tro på men DET ÄR SANT!
Tro nu inte att jag är någon superkvinna med benhård karaktär. Det räcker att vifta med godis framför mig så ger jag mig i vanliga fall.
Men det verkar som att jag hittat något som fungerar! Laserbehandling för att sluta röka låter kanske för bra för att vara sant men det fungerar faktiskt. Jag som inte ens genomgick behandlingen med tanken att det skulle fungera. Oavsett, jag är imponerad av att det funkar och jag kommer för all evighet att rekommendera det till andra som vill sluta röka.